Boktokig

Har längtat ett par veckor efter att läsa den och äntligen så har jag gjort det! Jag måste bara utbrista i ett: Han har gjort det igen! Han har skrivit en till helt fantastisk bok!

Tusen strålande solar handlar om Marian, som är ett utomäktenskapligt barn. Hon blir bortgift med en dubbelt så gammal man. Hennes man slår henne och blir allt värre i sitt förtryck av henne. Det handlar också om Laila, som bor granne med Marian. Boken handlar alltså om förtryck. Den handlar till stor del om kvinnoförtryck men även förtryck av människor i ett land. Khaled Hosseini berättar på ett gripande sätt om ett Afganistan med mer än fyrtio år av ockupation och av krig. Måste också tillägga att det boken finns även goda män. Män som inte förtrycker.

När jag läste boken led jag så med de två kvinnliga huvudpersonerna! Det är en tragisk bok och en faschinerande bok. Den väcker många tankar och en tacksamhet över att man är född där man är född. Under tiden som jag läste boken och efteråt funderade jag över hur saker och ting kan gå så snett och vad det är som gör en människa grym. Jag funderade också om människor som är galna. Är de det redan från början eller om de blir det? Jag funderade även kring hur lätt det är att männsikor börjar begå hemskheter och tycker att det är legitimt. Som när de slår kvinnorna som är ute och går på gatan ensamma. Om och om igen händer det ju att människor i grupp slutar tänka och gör vidriga saker. Jag tycker det är så skrämmande!

Det här är en bok som jag kommer att rekommendera till alla jag träffar!!!

Det är en mycket varm skildring av Åsas uppväxt med en pappa som arbetar på metallverken och som är alkolist. Stundtals var den emotionellt jobbig att läsa, men det var ändå inte sentimentalt skrivet. Det är skrivet distanserat och sakligt. Boken griper verkligen tag i hjärtat! Det en tragisk pappa man möter i boken. En pappa som inte har blivit vuxen. En pappa som behöver bekräftelse och är osäker. Han är mån om att det ska vara så fint i fönstren så att de som går förbi beundrar dem, men har inga sängkläder eller handdukar hemma. Han kräver inte att hans dotter ska borsta tänderna och hon får godis varje dag. Men det är en pappa som verkligen älskar sin dotter och kan sitta länge och spela kort eller roa henne på annat sätt.

Jag slås av hur modig Åsa är som berättar så utelämnande. Skulle man själv klara det? Det jag också slås av är att boken är skriven utan bitterhet eller är det minsta ursäktande. Jag kan bara sammanfatta min läsupplevelse så här: Det här är en bok som måste läsas!

Det vete katten hur hon gör när hon skriver, men hennes böcker får mig intresserad direkt. Jag läser de första sidorna och sedan är jag fast och måste läsa hela boken! Svampkungens son är en skön bok att läsa en höstdag, speciellt om man är ute efter något som passar årstiden. Jag gillar att de olika avsnitten i boken inleds med en beskrivning av en svamp och jag gillar att den känns lite som en saga. Det är precis en sådan bok som var rätt för mig att läsa den dagen som jag läste den.

Det kändes som om tiden stannade när jag läste den. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Allt stannade upp och kroppen slappnade av och hjärtat saktade in. Jag kände mig så lugn. Tiden spelade ingen roll. Det är helt enkelt en stillsam bok. Boken förmedlar ensamhet, längtan och sorg. Det är inte en perfekt bok. Visst kan man störa sig på att samtalen känns konstlade (faktum är att det för det mesta inte direkt är samtal utan mer som berättelser, monologer) och boken kan bli för mycket ibland. Måste erkänna att jag var tvungen att lägga undan den ett tag. Men trots allt är det en bok som lämnar något kvar. Vemod. Sorg. Lugn. Eftertanke. Jag kan se Astrid så tydligt framför mig. Jag kan se byn. Jag får påminna mig själv om att det bara är en bok. Och så älskar jag titeln. Det var den som gjorde att jag ville läsa boken. Till sist måste jag säga att jag tyckte om hur författaren blandat in citat från dikter i boken.

Ibland händer det att jag läser andra böcker än skönlitteratur och jobb-böcker. Denna bok kunde jag inte motstå när jag snubblade över den i biblioteket.  En lättläst och bitvis roande bok!

Ett kul förslag i boken var att bjuda hem en kompis och korka upp en flaska vin efter maten och sitta mellan boktravarna och skvallra och damma böcker. Tänk så trevligt man skulle ha då! Författaren var inspirerad av sin mamma och pappas höstfester då alla gästerna räfsade löv. Fast jag tror att man skulle dricka och skvallra mest och glömma bort att damma av böckerna! Och förresten hur bra städning blir det efter ett par glas vin?

Sedan funderade jag lite kring städning och musik. Författaren hade skrivit ner sina städröjfavoriter. Och visst går det lättare att städa om man har musik till. En favorit hos mig är Zifa. Det är en musik som man verkligen blir både glad och energisk av!

Författaren nämde sin mammas husmorsbibel där man var tvungen att heltidsarbeta hemma för att hinna med allt som skulle göras. Vad tycks om att dammsuga väggarna varje dag? Hennes mamma fick ge upp och lägga undan boken. Tänk alla de stackars husmödrar förr som städade nästan ihjäl sig och vars makar inte alls förstod att uppskatta allt arbete de lagt ner. Som inte ens förstod att det är ett arbete. Hemma hos oss är det så självklart att vi hjälps åt att städa. Då får vi ju mer tid för varandra sedan! Varför ska den ena (vare sig det är killen eller tjejen) göra hela arbetet själv. Visst kan man vissa veckor göra lite arbetsbyte, t ex jag klipper gräsmattan medan min man städar eller han sätter upp hyllor medan jag städar. Det är ju bara rimligt. men ingen av oss ligger på soffan och latar oss medan den andre gör jobbet! Men den husmorsbibeln skulle jag vilja läsa. Jag tror att jag skulle få en rolig stund!

Dessutom var boken full med tips om hur man gör när man städar. Det meste vet man ju om och en del försöker man förtränga. Man får ju lite dåligt samvete när man läser om en del saker som man vet att det var länge sedan man städade och som man borde rengöra...som t ex filtret i spisfläkten. Det är min man och jag extremt dåliga på att rengöra. Vi glömmer helt enkelt bort det!

Kanske det är dags att städa nu?

Det här var verkligen en fantastisk bok! Jag tyckte det var så härliga karaktärer och de känns så levande och färgstarka.  Den handlar om två grekiska syskon som älskar varandra, åker till Amerika och gifter sig på båten. Det handlar även om deras barn och barnbarn. Framför allt handlar det om ett av deras barnbarn Calliope, som är en hermafrodit. Det är honom/henne vi får följa i denna släktsaga. Bokens inledande mening är suverän. "Jag har fötts två gånger!".

Det finns så mycket att tänka på och fundera kring i den här boken. Om man inte hade blivit till i just den stund då man blev till... Vem hade man varit då? "Valet av tidpunkt måste vara exakt den rätta för att jag ska kunna bli den person som jag är."

Jag funderade också över hur små saker påverkar våra liv. Hur livet kan ta en ny riktning bara på grund av en liten till synes obetydlig sak. Hur hade det sett ut om man inte hade gjort så, inte hade gått dit, inte hade reagerat som man gjorde?

Jag minns hur jag funderade kring syskon som blir kära i varandra när jag läste Virgina Andrews böcker. När jag läser denna bok så funderar jag återigen över detta fenomen. Hur kan det bli så? Vad är det för händelser som påverkar att det blir som det blir? Eller spelar händelserna en biroll?

Det finns som sagt många saker att fundera kring och jag skulle skriva ner mer funderingar om jag inte är tvungen att avsluta detta inlägg eftersom jag ska sova. Avslutningsvis: Läs den! Skriv sedan vad du tyckte och vad du tänkte på!!!