Boktokig

Det är en mycket varm skildring av Åsas uppväxt med en pappa som arbetar på metallverken och som är alkolist. Stundtals var den emotionellt jobbig att läsa, men det var ändå inte sentimentalt skrivet. Det är skrivet distanserat och sakligt. Boken griper verkligen tag i hjärtat! Det en tragisk pappa man möter i boken. En pappa som inte har blivit vuxen. En pappa som behöver bekräftelse och är osäker. Han är mån om att det ska vara så fint i fönstren så att de som går förbi beundrar dem, men har inga sängkläder eller handdukar hemma. Han kräver inte att hans dotter ska borsta tänderna och hon får godis varje dag. Men det är en pappa som verkligen älskar sin dotter och kan sitta länge och spela kort eller roa henne på annat sätt.

Jag slås av hur modig Åsa är som berättar så utelämnande. Skulle man själv klara det? Det jag också slås av är att boken är skriven utan bitterhet eller är det minsta ursäktande. Jag kan bara sammanfatta min läsupplevelse så här: Det här är en bok som måste läsas!