Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Jag vågade inte ha några förhoppningar om denna bok. Det brukar aldrig sluta bra när flera rekommenderar samma bok och säger att den är sååååå bra. Jag kastar mig då över boken och tänker att NU ska jag få läsa en riktigt bra bok. Det slutar med att jag brukar bli besviken. Så jag började läsa denna bok utan några förhoppningar om att den skulle vara bra. Ganska snart var jag fast. Kunde inte låta bli att läsa lite till och lite till. Stannade uppe rätt länge inatt för jag kunde inte sluta. Inte ens vetenskapen om att jag skulle ha ont i huvudet av trötthet nästa dag kunde stoppa mig. Visst kan man förutse vad som kommer att hända, men det gör inte så mycket. Boken är lättläst och jag roas av personerna, fast de är trasiga. Brukar ha lite svårt att läsa om så trasiga personer, det blir så för dystert och jobbigt men det blir det inte i denna bok . Jag älskar också att läsa om hur Camille målar. Det faschinerar mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0