Boktokig

TV-journalisten Ulla-Carin Linquist berättar om hennes liv efter att hon blivit sjuk i ALS. Det här är en sådan där bok som jag faktiskt skulle vilja kalla vacker! Den är varm, full med kärlek, underbar och ärlig.  Det är en bok som man inte kan lägga undan när man börjar läsa den och som ger en så mycket att tänka på när man läst den. Boken tar upp livets glädjeämen, men även svårigheter. Jag har plockat ut en ofattbar händelse som Ulla-Carin råkade ut för och som jag blev så ilsken av å hennes vägnar och alla andra som drabbas av liknande. Ska man inte få slippa sådan här kamp och jobbighet när man är döende? Man tycker ju att man då ska få all hjälp som tänkas kan och att allt ska gå smidigt!

"De sitter i vardagsrummet. En utredare från försäkringskassan och en från kommunen. Kuratorn från sjukhuset och Mimmi.
- Vi måste veta exakt hur lång tid det tar för dig att utföra olika sysslor.
- Hur menar du?
- Hur lång tid tar det när du klär dig?
- Men jag kan ju inte klä mig.
- Ungefär hur lång tid?
- Jag kan ju inte. Läste du inte brevet jag skrev?
Hon från kommunen har missat det. Hon från försäkringskassan har med en extra kopia.
- Det räcker inte. Vi måste ha en tid.
- Du skojar.
- Nej."